Idag hade jag och Bojan ett möte med några andra, allt gick vägen och vi drog o käkade kina buffé. Plötsligt skriker han till och utropar: “Va fan jag har glömt min dator!!!!”
Vi springer och letar efter den men ingenstans finns den, och i sin paranoia tror Bojan att zigenarna som var på kinarestaurangen hade tattat hans dator. Han kommer dock på sig själv med att ha glömt den på vår mötesplats men att vi inte kan komma in dit förrän efter 3 timmar…
Snäll som jag är låter jag honom vänta hemma hos mig, vilket leder till att jag får erfara ännu mer paranoia från honom.
“Tänk om datorn är borta Tomas! då är jag körd!” “Tror du verkligen den finns där?” “Jag lovar att någon tagit den! jag är körd!” “Hela mitt liv är i den Tomas!”
Till slut ger han äntligen upp och lägger sig i min säng.
Han tittar upp i taket som om hans syfte på jorden var till en ända, sakta vänjer han sig med tanken och somnar in.
Bojan
klockan 23:00 får han tillbaks sin dator och säger till mig: “Om jag aldrig får ligga igen på ett år så är det ändå värt att jag fick tillbaks min dator”.
Ironiskt att han valde att välja just det utbytet…
